Skräckjulkalendern 2019

Inledning

Inledning av Johan Nyström

Jag har valt att berätta min version av vad som hände, hur galet det än låter. Det är trots allt den enda version som finns, då jag är den enda som överlevde denna skräckens jul. Året då vår släkt skulle samlas för första gången på flera decennier.
Anledningen till att jag berättar är inte för att jag förväntar mig att bli betrodd, utan det enda jag begär är att ni ska lyssna på min historia. Om den känns allt för långsökt kan ni alltid se den som en saga. En morbid skräcksaga i juletid.

Det hela började med ett brev från en advokatbyrå. Det skulle visa sig att jag var ensam arvinge till Grevsjö Herrgård som en gång i tiden varit släkten Ankarsporres centrala punkt.

Åtskilliga familjeträffar på årets viktigaste högtider hade utspelat sig där genom alla år, tills tant Edla blev ensam efter att hennes make Assar avlidit utan att någon egentligen visste hur. I alla fall talades det aldrig om det. Det talades knappt om någonting som hade med Assar, Edla eller herrgården att göra. Det var som om de aldrig hade existerat. Om Edla bodde där efter Assars bortgång vet jag inte, men att ingen i släkten fick besöka henne eller herrgården vet jag med säkerhet. Vi trodde att det var för att hon blivit excentrisk utav sorgen efter sin make. Inte kunde jag väl ana vad som egentligen låg bakom det hela.

Det kunde tydligen ingen annan heller. Vi borde kanske ha förstått att något inte stod rätt till eftersom ingen av kvinnorna i släkten lyckades bli gravida efter Assars död. Vilket i sig resulterade i att det nu inte fanns några barn kvar i släkten, bortsett från ett fåtal adoptivbarn.

Det hade viskats något om en förbannelse, men sådant kan man ju givetvis inte ta på allvar. 

Min sambo Marianne, som av naturen var en glad och positiv människa, hade tyckt att det fick vara slut på dumheterna då Edla gått bort.

Släkten hade inte varit samlad på grund av att ingen fick komma till herrgården, som trots allt var stor nog att rymma hela släkten. Nu fanns det ju ingenting som hindrade att allt åter blev som det var en gång för länge sedan. Trots en odefinierbar olustkänsla i bröstet skickades det ut inbjudningar till alla i släkten och reaktionen blev enormt positiv. Alla lovordade vårt initiativ att åter förena vår en gång så stolta släkt, och tyckte att det skulle bli så trevligt att få fira en riktig jul igen.

Herrgården var pedantiskt skött. Inte ett dammkorn gick att finna. Jag hade nog väntat mig att den skulle vara i sämre skick än den var. Det var inte mycket som behövdes göras för att kunna ta dit släkten. Alla anställda var dessutom kvar, och tant Edla hade lämnat efter sig en ansenlig summa pengar. Faktiskt så mycket att vi inte skulle behöva bekymra oss för ekonomin så länge vi levde. Det skulle visa sig att det fanns åtskilligt med annat att bekymra sig för, men det återkommer jag till senare. 

Allt var bevarat i gammal stil, och även de anställda var så som man kan föreställa sig att de var när herrgården byggdes. De var nästan kusligt gammaldags, som om de verkligen var kvar från den tiden. Vem vet, det kanske de var.

Det som följer låter kanske som en galnings fantasier, eller ren lögn. Men det är helt sant, även om jag själv ibland hyser vissa tvivel. 

Jag börjar min historia när vi först anlände till Grevsjö Herrgård som varit i släkten Ankarsporres ägo sedan det byggdes år 1689.

Lucka 1 av David Renklint
Lucka 2 av Jimmy Berestål
Lucka 3 av Monie Szabó
Lucka 4 av Mikael Mansén
Lucka 5 av Kristina Suomela Björklund
Lucka 6 av Johan Ring
Lucka 7 av Peter Westberg
Lucka 8 av Patricia Buske
Lucka 9
Lucka 10

1 thought on “Skräckjulkalendern 2019

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *