Den 22:a september är det release för Gunvors roman Ur sprucken jord hos oss på Miramir Förlag. Vi har intervjuat Gunvor för att få veta mer om boken och om Gunvor.
Miramir: Berätta om din bok Ur sprucken jord! Vad handlar den om?
Gunvor: Bokens centrala händelse är en stor jordbävning med många dödsoffer i den grekiska staden Rion. Zara, lätt vilsen men godhjärtad själ som är född och uppvuxen i grannstaden Patras, studerar till seismolog. Hon bestämmer sig för att som volontär röja i rasmassorna för att rädda liv. När Zara möter en liten övergiven flicka, Nadja, någon dag efter skalvet på en gata täkt av betongdamm, känner Zara att hon till varje pris vill ge flickan trygghet. Trots det tappar de så småningom kontakten och inte förrän elva år senare möts de igen. Denna gången bär Nadja på ett ofött barn, sexton år gammal.
Zara har inte glömt Nadja, utan vill stötta henne efter förmåga, samtidigt som hon ska klara ett ansvarsfullt jobb.
Ilona, Zaras ankare och vän, finns med henne, medan Xantha, Nadjas fostermor, inte är ensam om att försvåra tillvaron.
I slutet av boken dyker en för Nadja viktig person upp.
Miramir: Vad inspirerar dig som får fingrarna att flöda över tangentbordet och hur kom du på idén till den här boken?
Gunvor: När jag ser en scen framför mig och vet vart den ska syfta, då är det lätt att skriva.
Idén kommer ifrån att jag var med i en litteraturgrupp där vi skrev noveller mellan varje träff. Vid ett tillfälle var temat för novellen ensamhet. Jag tyckte det var svårt att inte hamna i det klichéartade med det temat. Jag grubblade länge tills jag kom på scenen med Nadja som irrade ensam bland rasmassor i en jordbävningsdrabbad stad. Den novellen kom senare med i en antologi och fick namnet Bördan. När en vän skrev ”Den boken vill jag läsa” i kommentarsfältet under ljudboksvarianten av Bördan, så var jag tvungen att erkänna att det inte var någon bok utan bara en mycket kort novell. Men där och då bestämde jag mig att försöka bygga ut den till en bok och ett par år senare har vi Ur sprucken jord.
Miramir: Utan att avslöja handlingen: Vilken scen i din bok tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?
Gunvor: Det är svårt att hitta några specifika scener. Jag tycker att beskrivande texter är jobbigast att skriva, som miljöbeskrivningar och karaktärsbeskrivningar. De texter som är roligast att skriva är de med drama i form av händelser eller inre konflikter.
Miramir: När du skriver, har du då hela historien klart för dig eller växer den fram under tiden du skriver?
Gunvor: Berättelsen växer fram, men jag borde nog vara mer strukturerad än så. Jag har ändå ganska klart för mig vad det ska utmynna i. Sedan gäller det att skapa förvecklingar på vägen dit.
Miramir: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Gunvor: Jag pressar mig inte så hårt eftersom detta är min hobby. När jag trots det upplever någon sorts stiltje i skrivandet har jag två utvägar: Låta texten vila (sova på saken, gå en promenad) eller göra mera efterforskningar (skaffa mera intryck). Ett exempel är Zaras granne en trappa upp med ett enormt odlarintresse. Han skapades i mitt huvud när jag såg ett flervåningshus i Patras, på Google maps.
Miramir: Vad gör du när du inte skriver?
Gunvor: Den största delen av mitt liv har jag ägnat åt miljöfrågor i allmänhet och klimatfrågor i synnerhet, först som miljö- och hälsoskyddsinspektör och senare som naturkunskaps- och samhällskunskapslärare på Karlskoga folkhögskola.
Först 2013 började jag skriva skönlitterära texter, gå skrivarkurser, delta i novelltävlingar och så småningom skriva böcker. Nu är jag pensionär och därmed tidsmiljonär och kan ge skrivandet den tid jag vill.
Miramir: Vad är planerna för framtiden? Har du något nytt på gång?
Gunvor: Nyss skickade jag in ett bidrag till Smålands litteraturfestivals novelltävling med temat motstånd. Smålit känner jag lite extra för eftersom delar av den festivalen äger rum i min födelsestad Värnamo. Jag vill också vara med vid andra tillfällen för att signera min nya bok.
Den 23 september kommer jag finnas vid Whip media förlags bokbord på bokmässan i Göteborg. Jag kommer vara där klockan 10:00.
Nästa tillfälle blir 8-9 oktober. I Södra Råda Kulturhus, bara drygt milen hemifrån, kommer jag att ha ett bokbord bland många kreativa konsthantverkare, som en del i ”Konst och kultur i Gullspångs kommun”.
Den 26 november delar jag bokbord med en annan författare på Torslandamässan.
Februari 2023 kommer jag finnas med på Smålit utanför Värnamo bibliotek i Gummifabriken.
… och kanske blir jag så småningom sugen på att skriva en bok till, det brukar bli så. 😉
Miramir: Vad vill du säga till dina läsare?
Gunvor: Ett återkommande tema i det jag skriver är: Våga släppa fram de vardagliga vänliga handlingarna! De sprider ljus i samhället och är klart underskattade.
Och såklart … köp gärna min nya bok och möt mig vid signeringstillfällena.
Beställ Ur sprucken jord här:
1 thought on “Intervju med Gunvor Härenstam”